fredag 28 september 2012

Att lära sig av sina misstag

Jag trycker och står i och kämpar mig upp ur självförtroendegropen. Jag skär ut vykort på löpande band och har börjat fota till hemsidan. Att fota bra är svårt men att få in det på hemsidan är ännu svårare. Idag har jag misslyckats med en ram och lärt mig nytt igen. Det är som att jag fylls av kunskap för varje misslyckat tryck och jag föreställer mig att det i förlängningen kommer leda till att jag blir en hejjare på det här med att trycka. Jag lär mig vilka ramar som fungerar till vad, i vilken vinkel jag ska hålla rakeln för just det här trycket, vilka pennor som är för tunna för att använda till original och mycket annat. Det är fantastiskt så mycket kunskap man kan tillgodogöra sig genom att låta händerna arbeta och huvudet förstå. Vissa saker går liksom inte att läsa sig till och just nu är jag inne i ett rus av den sortens kunskap.




torsdag 27 september 2012

Ett barns första huvudfoting och en mammas förrymda självförtroende


Jordi har ritat sin första huvudfoting! Porträttet föreställer mig och jag är så glad (i verkligheten alltså, porträttets humör är det svårt att uttala sig om). Munnen sitter ovanför näsan och det är fantastiskt att ungen har kommit in i en ny epok! Jag och finvännen Ingela pratade om huvudfotingskapandet dagen innan och vips kunde ungen! Stolt är jag.

Mitt eget skapande är det sämre ställt med. Jag har drabbats av en självförtroendesvacka där jag tror att jag inte kan trycka och att sakerna jag gör är fula. Att det ska vara så svårt att upprätthålla den där känslan av att man är bra! Men jag kämpar på och hoppas skärpa mig snart. Jag kan rita, jag är inte rädd, jag kan trycka, jag är inte rädd... Jordi däremot ritar på med friskt mod. Han är min förebild på självförtroendefronten, liksom på många andra fronter.

måndag 24 september 2012

Boktips för små och stora

Den här fantastiska boken fick Jordi för att han var på treårskontroll. En bok för alla, som det heter. Den är helt underbar, både till berättelse och till illustrationer. Låna på bibliotek bums.


För stora läsare är det här en fantastisk bok. Kanske den bästa bok som finns om man vill få en inblick i dövvärldens historia och kulturella bakgrund. En ögonöppnare även för den som känner sig ögonöppen. Väldigt fin, stark och fängslande.



söndag 23 september 2012

Söndagsorken

Plötsligt slog söndagsorken till och vi orkade baka pizza och bröd. Dessutom hade vi hittat fina färska majskolvar på handeln som Jordi kallar det, så det blev fest både till lunch och middag. I övrigt är orken ganske låg men imorn ska jag ta itu med tryckeriet och gå till biblioteket och skriva ut OH och fara ner på stan och köpa nya storpapper. Pepp finns även i brist på ork.






lördag 22 september 2012

Om det mycket märkliga migrationsverket

Det här inlägget skulle handla om hur glad jag är att jag har valt att bli lärare i svenska som andraspråk. Hur fantastiskt det är att lära nyanlända barn svenska. Hur jag, trots skitlön och tung arbetsbörda är glad och stolt över att vara lärare, men jag har kommit av mig. Den här bloggen handlar om liv och hantverk och just nu ska den handla om andras liv. Om man inte vill bli upprörd eller ledsen eller är väldigt känslig behöver man inte klicka på länkarna. Om man inte vill veta kan man låta bli. Jag tror dock att det är bra att bli upprörd om man passar sig för att bli apatisk av det.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15389933.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tvaaring-riskerar-utvisning

Jag tänker på hur många utlämningshotade elever jag ska hinna med under mitt yrkesliv. Hur många elever vars namn inte kan stå med på klasslistorna, vars ansikten saknas på klassfotot. Elever som skakar när en polisbil passerar, för kanske kommer den för att tvinga dem tillbaka till ett land där de inte kan leva.

Migrationsverket är för mig ett mysterium, ett väldigt otäckt mysterium. Jag föreställer mig att det finns mammor och pappor och vänliga människor som arbetar där och som vill eller känner sig tvugna att kasta ut barn och vuxna också för den delen, ur det här landet. Vilka är de och hur står de ut?

När man läser artiklar som de ovan kan man väldigt lätt drabbas av apati. Man blir ledsen och tänker att någon borde göra någonting, jag borde göra någonting. Men det gör man inte för man kommer på någonting annat och så rinner det ut i sanden. Den här gången tänkte jag göra någonting annat än ingenting. I mig väcks en vrede som vill skriva slagord som "spräng migrationsverket" eller liknande, i tunnlar och på torg. Men det är inte riktigt min stil så istället gör jag någiot som jag kan, jag skriver ett brev. Ett digitalt brev, för enkelhetens skull. Jag tror inte att migrationsverket vill ha mail för mailadressen verkar lite hemlig, skriven i pyttetext längst ner på en sida som man hittar efter en stunds försök. Jag har skrivit till dem nu, bara en fråga som jag hppas att jag kan få svar på.

Hej migrationsverket.

Varför utvisar ni ensamma tvååringar och barn som har blivit våldtagna på flyktingförläggningen i landet dit de utvisas?

Jag är tacksam för svar.

Undrande hälsningar
Josefine Sandberg


Det är inte många som läser den här bloggen men det vore fint om någon av dem skulle vilja göra som jag och kanske slänga iväg en undran till migrationsverket, en förfrågan om varför. Varför?

Här kontaktar man migrationsverket:                  migrationsverket@migrationsverket.se

onsdag 19 september 2012

Tryckeri tryckera

Jag fotoredigerar, ritar, trycker, klipper, skär och hänger saker på tork, så fort jag får chans och ork. Just orken är tyvärr bristande just nu. Planen var att öppna hemsidan för försäljning den första oktober men just nu ser det lite mörkt ut. jag får liksom vikariat hela tiden och då finns ingen energi för tryck när jag väl kommer hem. Planen är att få mycket gjort i helgen när ingen rektor eller vikariesamordnare kan sätta käppar i hjulen för tryckeriet.

Härom dagen ringde skatteverket och undrade vad jag skulle göra egentligen. När jag lyckats förklara det tyckte de att jag ska ha en hobbyverksamhet istället för ett företag. Ok, sa jag. Sen, när du tjänar storkovan och alla vill ha dina fina kort, då kan du höra av dig till oss så startar du företaget då, sa skatteverket. Väldigt trevligt det där skatteverket faktiskt.




tisdag 18 september 2012

Kärleksbreven


En sak som är väldigt fin med att vara jag är att man får kärleksbrev. Jag har vänner som är mig så kär att varje brev jag skickar och varje brev jag får är kärleksbrev. Att få brev är som att för en liten stund få vara med människan som skrivit det, få hålla den i sina händer, trots hundra mil emellan.

Igår fick jag ett kuvert med det här kortet i. Det var ett brev också med massa människa i och kärlek. Det här är lite en beskrivning av lyckan i att brevväxla på papper och lite ett digitalt svar på just denna önskan. Det är Spanien som är hit och dit vill jag komma. I dagarna får jag veta om jag får ett jobb... kanske, kanske inte. Om jag får jobbet kommer jag på höstlovet och hänger med i sagan, alldeles i obrevform.


söndag 16 september 2012

Höstförberedelser

Hösten är här och jag kommer på mig själv att önska höstrusk när solen skiner och solsken med krispig, kall luft när regnet piskar i häftiga vindar. Jag tycker om hösten. Skogen är som bäst med bär och härliga färger. Det är dessutom som gjort för att sitta inne och pyssla. Att dessutom ha en liten människa som styr vardagen med amningar, sovstunder och lek ger inspiration och utrymme för kreativitet.

Jag har börjat rensa balkongen från sommarblommor och grönsaker. Skörden blev knapp efter en sån kall sommar. Paprikaplantorna får flytta in så att paprikorna kan växa till sig innan de kan ätas upp. Pelargonerna har fått stå inne ett tag för att vi skulle få njuta av deras prakt men har nu åkt till vinterförvaring. Detta med vinterförvaring är svårt. För vi har inte något bra ställe med tillräckligt med ljus och lagom kallt. De står i halvmörker i mina föräldrars garage och varje år är det några plantor som dör. Därför har jag passat på att sätta sticklingar som jag hoppas överlever vintern. Bakom sticklingarna i fönstret hägrar hängmattan som inväntar en ny säsong. Rosen blommar för fullt och får stå ett tag till och förgylla vår tillvaro innan den ska grävas ned för att förvaras under jord tills våren.


Vår lille krabat behöver varma kläder och min systers gamla tröja som skulle slängas blev till en perfekt liten overall. Tröjan tillsammans med överblivet tyg från en kappa jag fodrat hoppas jag kan värma gott nu i höst. Det är fantastiskt roligt att sy till lillen, det går fort och behövs så lite material. Att kunna återvinna gör det hela bara ännu bättre.


 

Växtfärgerna

De här garnproverna har min momma växtfärgat med sina elever någon gång för många herrans år sedan. De är så vansinnigt vackra och det finns inte en färg jag inte blir kär i. Jag vill färga kilovis av varenda färg! Dessutom, vilken dröm det vore att få växtfärga med sina elever. Släpa ut sura högstadieelever till någon sjö och bjuda dem på sojakorv när grytorna med färgbad står och ryker... Min momma hävdar att hon var textillärare under den bästa tiden, då det fanns engagemang och resurser och ungarna ville lära sig saker. Kanske har hon rätt men det hindrar inte att det är skoj att vara det nu också, även om det nog är lite motsträvigare i dagsläget.



fredag 14 september 2012

Regndagen och ett gammalt tyg

Idag var höstens värsta väder och jag var på en arbetsintervju. Det är en märklig situation det där, att gå in och vara 110% josefine bland människor man inte känner och sedan gå ut och veta att de bedömer en. Jag känner mig så exponerad och naken. Det kändes som att det gick bra och var himla trevligt men jag ska inte hoppas på för mycket.

Det var en dröm att få komma hem igen från rus och regn och exponering och efter tupplur och middag få slå sig ner vid den kära symaskinen. I två veckor har jag lärt ungar slöjda och blivit så trött av det att jag inte orkat slöjda själv. Idag orkade jag äntligen och sydde en necessär av ett Josef Frank-tyg som mormor och morfar hade på sina fåtöljer när jag var liten. Det kändes lite som ett helgerån att sätta saxen i det men tyg är ju till för att användas. Jag fodrade med oblekt linne och blev nöjd med resultatet. Linslusungen var närvarande och såg till att inte bara necessären blev förevigad.







måndag 10 september 2012

Jämtlandet

Jämtlandet var höstigt och jag var förkyldig. En skogstur och en tur till mommas magiskt vackra hus var allt jag hann med, annat än att ligga under en pläd och snora. Trots förkylningen var det väldigt vackert och hemkärt.











lördag 8 september 2012

Älgtorn älgbon

Jag har rymt en liten stund till Jämtland. Planen var ett lugn och en ro och det är det också men även en hiskelig förkylning. Så nu snorar jag omkring här och hoppas att det ska gå över fort. Idag har jag följt med pappan och hunden till skogs för älgjagande. Jag är vegetarian och vill inte att älgar ska dö men någon tradition i mig tycker att det där strövandet i skogen med pappan är så mysigt. Ingen dog idag så josefinen var mycket nöjd med jaktlyckan.

Igår undervisade jag mammas ettor i teckenspråk och de var glada som solar och tackade för att jag lärde dem tecken. Dessutom spelade jag lite gitarr och sjöng med dem och de där barnrösterna skulle kunna hålla mig igång länge. Lägesrapporten från min egen unge som är hos sin pappa var fantastisk. Jordi tror att älgtorn är älgbon där älgarna klättrar upp och bor! Så underbar verklighetsbild. Jag får så vackra bilder i huvudet, kanske Sven Nordqvist-artat, en älg som har krupit upp i sitt bo och ligger där och plirar. Då skulle man kunna ha älgspaning istället och smyga och se på dem när de låg och myste i älgbona. Underbart!

fredag 7 september 2012

Höst och ingen tid


Tiden går lika fort som katten på bilden. Hösten har kommit med kalasbyxor och yllekofta och jag jobbar och jobbar. Jag är van vid att kunna regera min tid själv, efter sex års studier. Nu kommer jag mest hem och stupar i säng. Bloggandet blir lidande, tillsammans med tryckandet och kreativiteten. Ungen får det han behöver men det är en väldigt trött och nött mamma han har att göra med, tur att det finns pigga förskolor.

onsdag 5 september 2012

Tryckandet har börjat

Tryckandet har börjat och till min förfäran har jag insett att det är mycket svårare att trycka på papper än på tyg. En vettig människa hade provat först innan den drog igång ett projekt av den här digniteten. Dock har skatteverket ringt mig och lite försynt undrat vad det är jag ska göra egentligen. Det finns inga siffror på vad man ska tjäna för att behöva ha F-skattesedel men hon jag pratade med tyckte att jag skulle ha det hela som hobbyverksamhet tills jag vet hur det går. Det känns skönt. Nu är det bara övning som gäller. Mina misslyckanden har gått ner från cirka 60% till 50%, en tydlig förbättring. Just nu är det tyvärr tidsbrist för tryckerskan för jag jobbar och står i med att lära barn sy sicksack och räkna matte. Oavsett är peppen fortfarande stor och längtan efter tiden och lugnet är närvarande.




söndag 2 september 2012

Nya prickar och ny frisyr


Jag har tagit itu med mitt eget och ungens vildsinta hår. Nu har vi nästan lika frisyrer igen och det borde betyda att jag är nästan lika fin som han, inte illa! Jag har också tagit itu med min fina prickiga tröja vars prickar har bleknat i rask takt. Nu sitter jag och målar nya prickar på den och det blir kalasfint, om än det är väldigt många prickar att måla. 


lördag 1 september 2012


Bäbislycka blev till virklighet


 
Hantverkandet har under en ganska lång tid legat i dvala. Plugg, jobb och annat i livet har kommit emellan och jag hade nästa glömt bort hur bra det är för själen. Att ha en liten knodd växande inom mig satte onekligen igång en boandeprocess. Inspirationen väcktes till liv och projekten har sedan avlöst varandra. Virka, ja det har jag inte gjort sedan högstadiet men hur svårt kan det vara? Youtube har många bra instruktionsvideor om något i mönstret är oklart och att ha en mor att fråga har också varit till stor hjälp.

Det är klart att ungen ska ha en mormorsfilt, tänkte jag entusiastiskt. Sedan trodde jag aldrig att jag skulle bli klar, men innan ungen var ute i mitten av juli var den färdig. En mormorsfilt i alla möjliga färger då jag i vanlig ordning inte kunde besluta mig för vilka färger jag ville ha. Den består också av tre olika rutor då jag tyckte att alla var så fina.




Finaste ugglorna gör mig glad när jag ser dem dingla i vagnen. Amigurumifigurer är fantastiska och det finns massor med härliga mönster att inspireras av på internet.





Vem kan motstå dessa fina converse? Mönstret hittar ni här. De är väldigt lätta att virka och är otroligt fina på ungen.