Tiden går lika fort som katten på bilden. Hösten har kommit med kalasbyxor och yllekofta och jag jobbar och jobbar. Jag är van vid att kunna regera min tid själv, efter sex års studier. Nu kommer jag mest hem och stupar i säng. Bloggandet blir lidande, tillsammans med tryckandet och kreativiteten. Ungen får det han behöver men det är en väldigt trött och nött mamma han har att göra med, tur att det finns pigga förskolor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar