Idag var höstens värsta väder och jag var på en arbetsintervju. Det är en märklig situation det där, att gå in och vara 110% josefine bland människor man inte känner och sedan gå ut och veta att de bedömer en. Jag känner mig så exponerad och naken. Det kändes som att det gick bra och var himla trevligt men jag ska inte hoppas på för mycket.
Det var en dröm att få komma hem igen från rus och regn och exponering och efter tupplur och middag få slå sig ner vid den kära symaskinen. I två veckor har jag lärt ungar slöjda och blivit så trött av det att jag inte orkat slöjda själv. Idag orkade jag äntligen och sydde en necessär av ett Josef Frank-tyg som mormor och morfar hade på sina fåtöljer när jag var liten. Det kändes lite som ett helgerån att sätta saxen i det men tyg är ju till för att användas. Jag fodrade med oblekt linne och blev nöjd med resultatet. Linslusungen var närvarande och såg till att inte bara necessären blev förevigad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar