Mörkret är kompakt. Idag gjorde molnen att det knappt var ljust alls. Man knallar liksom på i mörkret och D-vitaminet sjunker i kroppen. Men ändå har jag en ihållande höstpepp. Mitt jobb börjar styra upp sig något, så jag kan fokusera på fantastiska ungar istället för administration. I största allmänhet har jag mycket att vara tacksam för. Det blir liksom ett ljus i sig och då gör solens frånvaro mindre. Som svar till mörkret har jag börjat ett lampskärmsprojekt. Det ska bli oerhört tjusigt men det visade sig att det var betydligt krångligare än jag hade föreställt mig.
Ovanstående länk hittade jag och oj så fint det var. Själv valde jag en hippievariant då den passar mig bättre. Dock har jag funderat på det här med inspiration på nätet. Hur kommer det sig att det inte står att du måste klippa till bitarna, att du får tapetklister överallt och att det tar hur lång tid som helst eftersom det måste torka mellan målningarna? Det är liksom bara det vackra slutresultatet som syns. Så är det ju inte på hela internetet men när man står där med tapetklister i håret kan man drabbas av viss frustration. Varför ockuperar mitt projekt köksbordet dag efter dag och hur får man klistret att suga in och vilket schampo är egentligen bäst mot tapetklister?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar