Lerförtjusningen!

Tänkte att jag skulle blogga lite hantverkande som blivit gjort i julefriden. Först ut är lera. Sen jag var liten och bodde granne med en keramiker har jag älskat lera. Jag har inte kommit i kontakt med det så mycket men drömt och längtat. Peppen har ökat i och med följande av den här bloggen som gör mig mäkta förtjust. I höst har jag anmält mig till en svindyr kurs som drar igång i vår. Ska man ändå ha ett arbete ska man också få äventyr för lönen. Men kursen börjar i februari och tills dess är det hundra år. Så jag köpte mig tio kilo lera (det fanns inte mindre förpackningar) och drog igång.

Jag hade läst någonstans att det gick att bränna små saker i en plåtburk i öppen eld och skulle på så sätt kunna ta mig förbi ugnsbristen. -24 grader ute fick mig dels att inte vilja stå ute och glo på en eld i fyra timmar, dels att tänka att temperaturskillnaden i plåtburken skulle bli något överväldigande. Ur detta kom tanken på mammas och pappas backsterogn i källarn. Heter det bagarstugeugn på svenska? I vilket fall en sån ugn som man bakar tunnbröd i. 

Det visade sig, till min stora förtjusning, att trots att ugnen varit oeldad i sisådär trettio år gick det alldeles utomordentligt att tända upp och bara köra. Jag spikade fem hål i en gammal plåtburk, fyllde den med näver, papper, pinnar och mina lerpärlor och satte på locket.

I under ungefär en timme (hade nog gått med betydligt kortare tid) lät jag burken närma sig elden innan jag tryckte in den i mitten och lät lågorna dansa omkring den.

Jag och ungen tittade på och njöt av elden och vi väntade och väntade. Från det att burken var helt i elden lät jag den stå i lågorna i ungefär 2,5 timmar innan jag drog ut den igen.

När burken kom ut såg den ut såhär.

Och när jag öppnade den såg det ut såhär.

Inte en enda pärla hade gått sönder under bränningen och förkolnandet av nävret  och papperet hade gjort allting svart. Vissa pärlor hade jag slipat med baksidan av en sked när de var halvtorkade och de blev glänsande som stål. Vissa hjärtan och rundlar hade jag kavlat i virkade dukar, andra i bubbelplast, vissa hade jag tryckt in olika saker i för att få avtryck och mönster. Alltihop blev så himla fint och trots att jag inte har provat över öppen eld utomhus så har jag i alla fall fått en känsla av hur det skulle gå. Ugnen blir visserligen varmare än öppen eld blir men jag tror att det skulle fungera lika väl utomhus och det får jag prova på så snart temperaturen är lite mer lockande och jag har fått ihop tillräckligt med pärlor för en ny bränning.