onsdag 27 mars 2013

Nybarnfirandet


För några veckor sen fick jag äran att sjunga när ett nytt litet barn skulle välsignas. Jag och Johan sjöng och spelade av hjärtans lust och både föräldrar och unge var glada och nöjda. Dett var min fina Hannas fina Birk som firades och se så fint som hade slöjdats till hans ära! Hannas bror hade snickrat bokstäverna, Hanna sytt bärselen och vem som sytt de fina fåglarna vet jag faktiskt inte. Så himla fint! Jag blev så inspirerad men jag vet att jag och trä ofta blir blodiga om vi umgås. Det är lite synd men jag passar mig faktiskt lite.


Det var det förtjusande för nu för imorn drar vi till fjälls så bloggandet får vänta lite. Ha det fint i påskfröjden!

onsdag 20 mars 2013

Fodralfröjd

Om man ska sy ett fodral finns det vissa saker man bör tänka på. Det första och kanske viktigaste är att man ska sy det för litet, så att det man avser fodrala inte får plats. Då måste man sy ett fodral till och på så sätt får man två praktiska fodral istället för ett. Om man sen vill veta vilket som var finast kan man fråga en diplomatisk treåring. Den pekar på båda. Själv tycker jag att det nedre fodralet blev lite av en fodralfest. Nu ska jag bara fundera ut någonting som inte är för litet för att rymmas i det...

måndag 18 mars 2013

Studiebesök


Kameran har återvänt! Det betyder att jag inte längre behöver scanna eller rita saker som jag vill blogga om. Det är tur för att rita bildmuseet och arkitekthögskolan känner jag mig inte riktigt behörig till. Vi var nämligen där för ett tag sen, jag och ungen, och hälsade på en ny och mycket förtjusande vän. Hon håller på att bli arkitekt minsann.


 Akitekthögskolan var uppsnoffsad för dagen på grund av någon happening så vi strosade omkring bland finklädda arkitekter (?) och tittade på den väldigt häftiga byggnaden. Urhäftig! Något märklig verkar den då ändå vara för den tycks innehålla bara två slutna rum och som lärare tänker jag mig att undervisning verkar svårt. Men tjusigt värre var det och själva arbetsytorna för studenterna var väldigt fina och rymliga, för att inte tala om utsikten mot älven. I direkt anslutning ligger också Bildmuseet, tillika tjusigt och kanske med något mer ändamålsenliga lokaler.



Vi fick måla stilleben på väggen och hålla varandra i handen på inrådan av skyltar där det stod att barn ska hålla sina föräldrar i handen. Fler såna skyltar tycker jag, för den där lilla handen är det bästa att hålla! 

Myteri!

Kära bloggläsare och medbloggare. Som kapten för denna skuta begår jag nu myteri och tar över hela skeppet då det ju ändå så gott som bara är jag som skriver. Jag hoppas att ingen motsätter sig. I så fall kan den tillbakamyteria sig om den vill. För att rentvå mig själv hänvisar jag till tips från medskaparen Petra som för övrigt har en egen mycket förtjusande blogg: http://kvarteretlevanten.blogspot.se/. Kolla in den vettja!

onsdag 13 mars 2013

Palt!






















Idag gjorde vi en så storslagen middag att det kräver ett blogginlägg trots att jag egentligen inte matbloggar. Vi gjorde palt! Eftersom kameran har rymt och palt är en av de saker som passar dåligt i en scanner gav jag mig på paint. Palt är värsta grejen. Så slafsigt och förtjusande! Vi gjorde det enligt Rasmus farmors recept, som följer här:

Riv potatis så att det räcker.

Blanda i lagom med mjöl.

Salta så det inte blir för salt eller för osalt.

Sen är det bara att kladda ihop dem och fylla dem med stekt quorn och svamp (vår förändring).
Det blir fantastiska paltar, jag lovar!

tisdag 12 mars 2013

Zen-mode


Igår hände det igen. Jag befann mig utanför min lägenhetsdörr. Utan nycklar. Bara en dörr mellan mig och mitt hem och så kom jag inte in. Förra gången blev jag så stressad att jag skulle kunnat äta upp min egen mössa. Vi skulle ha vänner vi aldrig träffat på middag och jag skulle städa maniskt innan de kom. Efter 45 minuter kom en av gästerna och Rasmus med nyckeln samtidigt. Inget städa där inte, och det blev mycket trevligt.

Igår tog jag det med större värdighet. Jaha, tänkte jag, jaha. Nu igen. Smsade Rasmus utan att få svar. Ok, det är trots allt bara en timma och tjugo minuter tills han slutar. Då väntar jag. Jag slog mig ner på filtarna som låg kvar i vagnen som skräpar i trapphuset och sen väntade jag. Det tog två timmar och tjugo minuter innan han kom hem. Bilden ovan är en ingående beskrivning av vilken inspirerande miljö jag befann mig i. Men det gjorde ingenting. Jag sov en timma (tror att bara kanske en granne passerade, jag minns att någon var där). Jag ritade av det jag såg och så pratade jag en stund med syster i telefon. När Rasmus kom var jag vid gott mod och sällan har det varit så skönt att komma in genom dörren. Ibland (tyvärr alltför sällan) har man liksom den där ron som behövs. När Rasmus ställde den mycket självklara frågan "Varför ringde du inte kvartersvärden?" kände jag ingen irritation utan konstaterade bara att jag inte hade kommit på tanken. Tidsineffektivt kan man tycka men jag hade faktiskt en avslappnad eftermiddag i trapphuset, tro det eller ej.

För ett par månader sedan satt jag i ett annat trapphus och väntade på en kompis som inte hade kommit hem. En annan kompis väntade också. Men så kom en granne som vi aldrig hade träffat och hon bjöd in oss i hennes lägenhet och bjöd på apelsiner. Det var som att få en present, så mycket större än en apelsin. Jag nästan hoppas att jag ska hitta någon stackare utlåst så jag får bjuda in den på apelsiner...

måndag 11 mars 2013

Nu är det dags igen

Jag är tillbaka i ritstartgroparna. Jag hamnar där ibland men stannar sällan tillräckligt länge för att groparna ska bli mer än startgropar. Det är så lätt att tycka att man inte kan. Det är så lätt att luta sig tillbaka och tycka att när det finns så många andra som är så fantastiskt duktiga finns det ingen anledning för mig att försöka. Jag har ägnat en massa år åt att inte kunna rita och åt att inte kunna skriva låtar. Det finns säkert fler saker jag har gått runt och inte gjort för att jag inte har kunnat men de här två är mest centrala just nu. Sen jag fick pianot har jag skrivit tre låtar. Jag insåg att jag visst kan. Att jämföra sig med andra är dumheter och det måste man komma ihåg trots att det är lätt att glömma. Att inspireras av andra däremot, det är värsta grejen. Och att ta tag i sig själv och säga oj vad du är bra, kom igen, kör bara! Det är värsta grejen. Så nu jobbar jag på det. Heja Josefine liksom, heja vad du kan!
Jordi fick den här ritboken (som jag har scannat in i brist på kamera) i julklapp men mamma sa att jag fick ta den själv om jag ville och det ville jag. Nu har jag tagit tag och satt igång. Jag ska försöka mig på att rita något varje dag den här veckan. Börja från början liksom. Som en övning i att fatta pennan och modet och göra det där man tror att man är för dålig för att försöka sig på. För det är man faktiskt inte.

söndag 10 mars 2013

Serieskapandet


Min kamera har rymt för stunden och jag har rymt från bloggandet ett tag. Slänger upp den här enrutingen i brist på bilder och med något slags hopp om att det ska ge mig ny kraft att ta itu med serieskapandet. Det gör liksom nästan ont att sätta sig med penna och papper, så motigt är det just nu. Jag skulle behöva ett litet ritläger som tvingade mig att bara göra det. För så är det ju. Man kan om man bara gör det.

måndag 4 mars 2013

leran

Jag har hals över huvud förälskat mig i ett nytt material. Så länge har jag velat gå en keramikkurs men inte kommit mig för och inte tyckt mig ha råd. Nu har jag börjat. På torsdagar har jag tre timmar fullständig lerförälskelse. Det är magiskt! Bara att känna leran i händerna... Dessutom är kursen jättebra. Full frihet och all instruktion man behöver. Tyvärr har jag inte fått med mig kameran dit men det kommer. Innan kursen började inhandlades tio kilo lera för hemmabruk, trots ugnsbristen. I julas brände jag ju i mors och fars bagarstugeugn men nästa gång ska jag nog försöka mig på utomhuset. Under tiden lerar jag på hemma, utan hänsyn till att jag inte kommer kunna bränna någonting innan våren är här. Det är ju så långt mellan torsdagarna.




lördag 2 mars 2013

Pappersäpplet

Det finns så mycket inspiration på nätet att man skulle kunna slöjda och pyssla hela livet utan att få nog. Den här strålande instruktionen hittade jag för länge sen och nu blev det äntligen klart. Ett strålande sätt att göra något fint av en gammal tråkig gratisbok. Kalasbra presentäpple att ge bort. Kanske ska jag göra ett till så jag får ett själv för det här har redan flyttat.



fredag 1 mars 2013

procenten som blir över


Så här fint kan man ha det de där procenten som blir över när man jobbar 60%. Vårvintern är här!