Min kamera har rymt för stunden och jag har rymt från bloggandet ett tag. Slänger upp den här enrutingen i brist på bilder och med något slags hopp om att det ska ge mig ny kraft att ta itu med serieskapandet. Det gör liksom nästan ont att sätta sig med penna och papper, så motigt är det just nu. Jag skulle behöva ett litet ritläger som tvingade mig att bara göra det. För så är det ju. Man kan om man bara gör det.
Imponerande!!! Spännande!! Jag är väldigt imponerad av din komposition, färgvalen, tekniken, motiven och inte minst budskapet! Så om du inte rymmer alldeles, så vill jag gärna se mer.
SvaraRaderaÅh så glad jag blir! Och peppad :) Ja, jag ska kanske ta mod till mig och slänga upp ett par serier här. Jag har ju liksom fri tillgång till att trycka på publicera-knappen. Det kanske är nästa steg i ritövandet, att låta någon annan titta på det man gör.
SvaraRadera