Inget sprack!

Jag har satt min första keramikugn med sexåringarnas lerkrus. Att få dela ut dem till barnen när ugnen hade svalnat... Inget hade spruckit och ungarna lyste av förväntan och lycka. Det här har de gjort med sina egna händer och det är storslaget. Nu har dagens lerskörd placerats i glasskåpet med de svartbrända pärlhalsbanden, det egenspunna garnet och den första färdiga tovade bältesväskan. När vi tittar på inspirationsbilder på smartboarden räcker någon upp handen och säger "Josefine, det där ser inte ens tovat ut, det ser bara ut som kardad ull!" Vad säger ni om det? De är briljanta och varje tisdag morgon när jag ska börja jobba med dem känner jag mig privilegierad.