Kan man bli gladare? Jag träffade en ny bussvän på vägen hem. En kanske sjuttonårig kille som jag började babbla med efter att bussen var sen. Imorse fick jag sjuts med en annan bussvän när bussen åter igen bestämde sig för att inte komma. Alls. Och så kommer man hem från det glada mötet och vad ligger på hallmattan? Jo, ett brev från kärvännen och egentligen inte alls ett brev, utan ett paket. I paketet: ett kort och en tavla! Och inte vilken tavla som helst utan en egengjord så klar. Så fantastiskt förtjusande! Nu ska jag bara leta rätt på hedersplatsen åt den.
Tack kära ingelamänniska! Jag ska skriva ett papperstack så snart jag har tämjt tiden lite till. Puss puss :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar