söndag 21 december 2014

jullov

Bloggandet är under isen men jag är på topp! Jullov och förhoppningsvis aldrig mer 100% jobb! Hurra! Nu ska jag dra söderut (och lämna det magiska vädret) och fira frid och ro med min momma. Njut av väder och ledighet, det ska jag göra!

måndag 15 december 2014

snyggfåtöljerna

Hos mig händer fortfarande inte mycket på hantverksfronten men jag räknar ner dagarna till jullovet och lovar mig tid och frid och ro. I lördags var vi hos jordifarmorn och farfarn och firade Sinter Klaas, en slags Holländsk julvariant och jordifarmorn är minsann någon som får saker ur händerna. Hon är grym på det mesta,bland annat att klä om möbler. I höstas köpte vi en liten jordifåtölj och nu var den omfriserad till lillebror till hennes egen storfåtölj. Hon är så grym.



söndag 7 december 2014

museum






För några veckor sedan var min finaste finaste Elin här. Då var det nog höstlov, så fort har det gått. Vi gick på museet och hur vi än gör, när vi än besöker museum så blir det alltid lika storslaget. Jordi älskar det varje gång och det verkar inte göra så stor skillnad om det är för stora eller små. Fast det är förstås riktigt härligt när en får klättra i utställningarna!

söndag 30 november 2014

på tunn is

Jag glömde fota lussekatterna men ni kan ju tänka er ungefär, gult och fantastiskt. I helgen hade vi det här grå djuret hos oss. En mycket älskad pälsig vän. Jag hittade henne när jordisen låg i magen och så flyttade hon hem till mina föräldrar. Tur att det blev så!


Några vildar åkte skridskor på den tunna isen och vi blev frestade men höll oss förnuftiga och provgick bara varsamt där vi såg att den höll, så nära land att en skulle nå botten om isen var lömsk.


Jordi snurrade och slirade omkring i total förtjusning. Låt nu bara detta hålla i sig. Mer minusgrader åt folk och fä!



fredag 28 november 2014

tiden



Nu var det minst hundra år sedan jag uppdaterade på bloggen och det finns goda skäl. Ingenting annat än lite sporadiskt garn kommer ur mina händer. Det är arbete och piggelin och jordibarnet och en enorm trötthet och totalt svart mörker utomhus. Det är femton arbetsdagar kvar innan mitt oerhört efterlängtade jullov börjar och efter jul ska jag jobba en dag mindre i veckan. Att flacka runt på sexton olika skolor i veckan tar ut sin rätt. Efter jul ska jag ta ut min rätt och orka mer och skapa mer. Och då jobba mindre. Det är för mig ett mysterium hur hundra procent kan vara norm, man orkar ju ingenting då och det där med att leva är ju så mycket viktigare än sådär mycket pengar som man får när man jobbar hela tiden.

Imorgon ska vi julpynta och baka lussekatter och då ska jag i likhet med resten av bloggvärlden bjuda på bilder av lussekatter och förnöjsamhet. God adventshelg kära läsare!

måndag 17 november 2014

makten


Har ingen ork till något men det har andra så jag publicerar andras engagemang. Finfint klotter tycker jag.

lördag 8 november 2014

lifehack för spinnerskor med topptyngd slända

Här nedanför syns hur jag drar av rullen med garn från sländan och trär på det på ett sugrör. Min topptyngda slända är formad så att det går utmärkt att dra av garnet men om man inte har någon slags rulle blir det svårhanterligt och min spolställning kladdar olja så hela det innersta lagret skulle bli förstört. Nu däremot kan jag lätt tvinna ihop garnet på spinnrocken utan kladd och framförallt utan att behöva nysta! Bara att trycka sugröret mot botten av sländan och så dra ner garnet. Superbra och väldigt specifikt lifehack!





måndag 3 november 2014

färgandet


Så fort jag får chansen färgar jag och det här med instant feedback och färgprakt är verkligen upphöjande. Liten insats och stor vinst, varje gång. Nu drömmer jag om att köpa in garnmängder och göra storkok till försäljning men än så länge har jag lyckats hålla mig sansad och provfärgar bara för eget bruk och julklappar. Ni kan ju tänka er vad årets julklapp blir... De här härvorna blir till min svärmor och visst är de vackra! Turkost och turkost!

tisdag 28 oktober 2014

viktoriansk update


























Kameramannen är två meter lång och kompenserar inte för detta men ni ser ju vartåt det bär. För att ni fullt ut skulle förstå vidden (ja, jag är rolig) av det hela borde bilderna istället vara tagna ut grodperspektiv. Krinolinet är nästan helt ihopsytt, bara några knappnålar som håller ihop det och underkjolen ska fållas och knappas. Jag har börjat klippa ut fodret till själva klänningen och deadline är satt till om en månad. Med tanke på rådande ork vs. aktiviteter så ställer jag mig frågande till hur det här ska gå vägen men jag får försöka ta mig samman. Ska också försöka få tag i svarta tygknappar, optimalt sidenknappar som kan knäppa ihop livet. Jag är alldeles för peppad på slutresultatet och alldeles för handlingsförlamad för vägen dit. Men spännande blir det, både väg och resultat!

söndag 26 oktober 2014

penslandet



Jag kan ingenting om att måla, faktiskt typ ingenting. Jag har inte ens full koll på varma eller kalla färger utan upptäcker det mest när jag i efterhand inser att det är en färg som inte passar in. Det kanske beror på någonting annat i och för sig. Men saken är den att det är vansinnigt roligt det här med att måla. Jag målar om och över och hittills tror jag att kanske en tavla har blivit klar men många ofärdiga hänger på väggen och väntar på att bli övermålade igen. Det är en enorm förtjusning att det inte behöver bli rätt och att jag ständigt får ångra mig, eller inte ens ångra mig, utan komma på någonting annat. Det är en övning också, det här med att inte kunna. Att stå ut med att bilderna i hjärnan aldrig kommer ut ur handen men att det kommer andra bilder och att man kan tycka om dom också. 



fredag 24 oktober 2014

dekorplasten


Väl använda plastbitar tycker jag. Min syster är en hejare på att pimpa grejer, hon. Sen är det ju extra fint när det som blir pimpat är så snyggt i grunden. Husqvarna 2000 är grejer det!

tisdag 14 oktober 2014

silke och corridale


Besattheten fortsätter... Ska jag någonsin komma av mig? Så beroendeframkallande att det nästan borde varnas för.

fredag 10 oktober 2014

färga!


På fiberfestivalen inhandlades mycket efterlängtad ullfärg. Vi använde sån på textillärarutbildningen och efter att åter ha provat på i våras var jag vilt peppad på att komma igång själv. Hittills har det bara blivit provfärgningar och det får nog bli så ett tag framöver, tills jag har fått koll på nyanserna. Jag ska lägga upp bilder på resultaten någon gång när jag lyckas vara hemma samtidigt som dagsljuset för nu har den där fotoomöjliga årstiden infunnit sig igen.

tisdag 7 oktober 2014

större än jag tror



Jag stickade ett par vantar till ungen men han är så mycket större än jag tror så de blev alldeles för små. Ändå envisas han med att ha på sig dem varje dag för att han tycker så mycket om dem. Så nu har jag påbörjat de här, en större variant. De får en väldigt märklig långsmal form men passar perfekt på ungehänderna så då får det väl vara att de ser konstiga ut när de inte är på. Garnet är spinnrockspunnet gotlandsfårull.

måndag 6 oktober 2014

den bästa spinnrocken i världen



För flera, nästan många år sedan fick jag en spinnrock av jordifarmorn. Hon var inte ens en jordifarmor då, så länge sen var det. Innan jag fick den lärde hon mig spinna på sin egen, en Ashford traditional, alltså en nytillverkad historia. Jag minns att när jag fick min egen, ett kanske hundraårigt loppisfynd, var det mycket mycket svårare än på Ashforden. Snabbare snurr, vilket är svårt när man nybörjar, och mindre kontroll. Jag kom naturligtvis att älska min alldeles egna, så nött att pedalen slitits ner och färgen flagnat här och var.

Men så var vi på fiberfestival i Vännäsby, en liten textilfibermarknad som dyker upp där en gång per år. När vi kom in genom dörren stod där en Ashford traditional alldeles perfekt och alldeles på rea. Jag liksom stannade upp (ja, det här är allvarligt en beskrivning av kärlek vid första ögonkastet) och tittade på den och jordifarmorn såg min blick och sa att "vill du ha den köper jag den åt dig". Bara sådär. Hon är inte klok och så fantastiskt snäll. När jag hade kommit ur chocken var spinnrocken redan betalad och bara att bära med sig. Med den följde typ tolv spolar och en sån där spolställning så man kan tvinna ihop garnet utan att bli galen.

Jag lyckades förhandla till mig att få betala halva rocken och efter ullinköp (inte planerat men galet fantastisk kvalitet och billigt) och färginköp (sen länge planerat), bar det hem för provspinnande. Vilken spinnrock! Vilken dröm! Jag har total kontroll över hastighet, över hur mycket den drar, över allt! Jag kan förmodligen spinna hur mycket som helst, hur tunt som helst och hur jämt som helst, tills jag dör och sen kan mina barn och barnbarn fortsätta njutningen. Så. Nu vet ni hur fantastisk en spinnrock kan vara. Helt fantastisk.

torsdag 2 oktober 2014

världens finaste tyg


Det kanske inte syns men enligt utsago är det världens finaste tyg. Genomskinligt, glansigt och med gummiaktiga röda hjärtan på. "Snälla kan du inte sy en tröja till mig i det här tyget?! Snälla?!" Nej, men en mantel. Världens finaste och just nu världens mest använda mantel. Två sömmar, ett gummiband och så världens finaste tyg då.

onsdag 1 oktober 2014

gårdagens självporträtt


Ett barn påpekade att bakgrunden kunde vara en persienn. Inget annat, bara det, så bakgrunden är en persienn.

måndag 29 september 2014

ensam hemma




Cello, låtskriveri och målande, kan man ha bättre kompisar när man är själv?



måndag 22 september 2014

rädsleövervinnandet

Jag är ganska rädd av mig. Kanske inte så det märks men inuti. Rädd för att inte vara nog, för att vara dålig, för att inte duga. När man är rädd är det lätt att låta bli med saker, för då riskerar man inte att misslyckas. Man behöver inte stå där och känna sig kass efteråt, när man inser att man ju inte alls var sådär bra som man hade planerat. Då kan det vara bra att blogga, att tvinga sig själv att visa upp någonting man har gjort och liksom kolla här, jo, det har jag gjort och det är ju sådär men jag är en helt ok person ändå. Att inte mäta sig i hur bra saker man gör utan hur bra man försöker. Kanske. Nu är det såhär att jag håller på med en sån grej just nu. En sån där som jag är rädd för. Den flitige läsaren kanske minns min legokonstruktion på ett kamerastativ.

Jag har börjat göra en teckenspråkskurs a la youtube. Det visar sig nämligen att det inte finns något vettigt sätt att lära sig teckenspråk på nätet på och då tänkte jag att kunskap ska ju vara gratis och tillgänglig, alltid och för alla. Det finns ju faktiskt de som behöver eller väldigt gärna vill lära sig teckenspråk men det är himla klurigt att få tillgång till det så jag kavlade upp ärmarna och tog i tu. Det är plågsamt att se sig själv på film och det är plågsamt att höra sin egen röst men nu har jag kastat mig ut i det och har för avsikt att fortsätta. Ska bara hitta lite mer motivation, lite mer tid och lite mer ork.

Om du, kära läsare, är en av de som alltid har drömt om att kunna detta magiska språk är du hjärtligt välkommen att börja min eminenta youtubekurs, komsi, komsi. Jag har tagit bort kommentarfältet så man kan inte skriva till mig hur fantastiskt bra det är och hur jag verkligen borde göra fler avsnitt faktiskt nu genast. Men man kan skriva det i ett mail om man skulle få för sig det. Kommentarfältet försvann för den där rädslan, att inte bara jag själv ska tycka att jag är dålig, att någon annan dessutom ska kunna påpeka det för mig. Men jag är modig för jag kör på ändå, trots rädslan. Jag är faktiskt skitmodig.

Här kan man börja lära sig ett av Sveriges coolaste språk. Varsågod!

söndag 21 september 2014

bästpenseln


Förra veckan var jag så förkyld så jag låg som en död sill i min säng. Jag har så svårt att ligga alldeles stilla en hel dag utan att göra någonting, så rita lite tog jag mig ork till. Visserligen i liggande tillstånd för jag orkade på riktigt inte sitta upp. Då är det bra med sådana här vattenpenslar, som har vattnet i sig. Jag vet inte vad de heter men jag älskar att använda dem för de gör akvarellfärger så oerhört smidiga och lättillgängliga. Man kan ha ett akut akvarellset i väskan, utan spill eller slafs, bara att plocka upp när andan faller på! Bästpenslar helt enkelt.

torsdag 18 september 2014

för första gången skäms jag

Egentligen är jag född och uppvuxen i Västerås. Eller uppvuxen... Jag bodde där tills jag var tolv år. När någon frågar var jag kommer ifrån svarar jag ofelbart Jämtland. Det var där jag formades och blev jag, den som lite mer var grunden till den jag är idag, där jag blev vuxen. Sen spelar det ingen roll att jag i själva verket föddes i Västerås och bodde där. Det handlar väl om identifikation förmodar jag. Det är alltid med stolthet jag har svarat varifrån jag kommer. Jämtland. Som har tillhört Norge, som är vackrast. Fjäll och skog och myr och så oändligt mycket vackert.

När valresultatet kom i söndags grät jag. Hur är det möjligt, tänkte jag, hur är det möjligt? Är det så att mer än var tionde person jag möter på gatan vill kasta ut människor jag älskar ur landet? Att var tionde person jag möter liksom ler inombords när de tänker på talet som inleddes "Sverigevänner!". Så kom jag på att så är det ju inte här. Här där jag bor är det bara var tjugonde och även om det naturligtvis är katastrofalt så var det en lättnad. Jag kom på mig själv med att tänka att det där, det är ju i Skåne. Jävla rasister i Skåne. Men så började jag undersöka saken. Jo, norrlänningar var ju de som hade ändrat sig mest, vänt kappan efter rasismen mest. Klart det inte är någon fara i Ume, här som folk går man ur huse för demonstrationer. 5,7%. Klart det är fara överallt.

Så var jag tvungen och titta på mitt gamla fina Jämtland. Strömsunds kommun, där jag blev jag. Inte Skåne, inte långt borta. Hemma. 14,1%. Och för första gången skäms jag för att tala om varifrån jag kommer.
- Jo, jag kommer från en kommun där man till och med är mer rasistisk än rikssnittet. Jo, vacker är där också. Jajjemen.

Hur botar man rasism? Svaret brukar vara; med kunskap men hur okunskapande kan det vara? Är det okunskap eller empati som fattas dem? Hur kan man inte förstå att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv? Vilken sorts kunskap saknas när man inte kan begripa någonting så självklart? Det är dags att klura på det där med att bota rasismen. Kanske söka upp någon gammal klasskamrat från begynnelsen och kolla upp om det finns behov av lite botande. Kanske leta rätt på någon smygrasist och göra lite medmänskligt missionsarbete. Det svåra är väl att man inte vill hitta de där rasisterna, för att det gör så ont att möta den där okunskapen, eller hatet. Men kanske får vi ändå, alla vettiga människor, ge oss ut och missionera, för medmänsklighet, mot hat. För det verkar ju onekligen behövas.

Hello Saferide – Last Night Bus

söndag 14 september 2014

inget är som väntans tider



Imorse klädde vi oss fina och gick och röstade. (Hoppas, hoppas, hoppas!) Sen gick vi och skördade yttepyttiga grönsaker från vårt kravalland. Morötter och rödbetor. Johan hade med sig små fantastiska potatisar också och vi hittade en tegelröd sopp på vägen så det blev en lunch. Sen gjorde vi äppelpaj och gick ner till sjön och tittade på vattnet och himlen och träden och ankor (ja,ja, gräsänder då). Hela dagen har varit som att vänta på jultomten fast jultomten också skulle kunna vara typ Satan. Man vet liksom inte. Vi får se.


lördag 13 september 2014

väntans tider


Idag kokar vi äppelsaft och väntar på morgondagen. Jag är livrädd. Vad kommer hända? Håller tummar och tår och tänker att det kan bli bra. Vill liksom tänka att folk inte ska vara rasister och idioter och sånt. Hoppas, hoppas, hoppas!

onsdag 10 september 2014

det var jag som kom hem till dig


Nina Hemmingssons diktsamling. Det var jag som kom hem till dig. Det är magi och sorg och underbart. Läs den.

måndag 8 september 2014

spinneriet

På Gotland köpte jag ett kilo ljus gotlandsfårull. Först tänkte jag att jag skulle spinna massa olika tjocklekar och sorter men så kom jag på att det är ju mycket roligare att ha mycket av samma kvalitet. Då kan man ju göra ett storprojekt, om man skulle vara en sån person som någonsin blir färdig med de där stora projekten. Jag är ju inte alls en sån person men det finns ju ändå klara fördelar med mycket av samma. Så nu spinner jag och spinner och spinner. Ett kilo ull tar otroligt lång tid att spinna upp så trots att jag har spunnit massor har jag kanske garnat ihop snart 400 gram. Egentligen är det tur för det är så vansinnigt roligt och rogivande att jag inte vill att det ska ta slut. Och fint blir det. Fantastiskt fin ullkvalitet och fantastisk spinnerska, fantastiskt garn alltså. Härvorna hopar sig och jag blir girig och vill att mer ska bli klart. Sen ska här färgas och sen ska här stickas.Vad som blir av det till slut får den som lever se.




söndag 7 september 2014

kostymsömnad av rang!



Vi är åtta som ska lajva men vi är sex som syr. Ingen medeltid här inte, nu är det Viktorianskt mode på tapeten! Den översta bilden är inte mycket att titta på men snart är det drygt tre meter långa krinolinstål i den där tygbiten och då kan ni ju tänka er vad som händer: Det blir hur coolt som helst! Bilden nedanför är min kompis Ericas mamelucker som håller på att ta form. Så vacker sömnad som aldrig kommer synas för att det är under många lager av anständiga kjolar. Jag ska försöka se till att blogga om framstegen för det här är bottenlöst spännande sömnad vill jag lova!