lördag 26 april 2014

evighetsprojektet


Ljusbord, referensböcker, pennor och sudd och papper av rätta sorten. Det har blivit mitt evighetsprojekt, det här grafiska romanandet. I slutet av maj har jag sista handledarträffen med min mycket eminenta handledare på universitetet. Hon har givit mig enormt mycket hjälp och jag undrar vad som ska hända sen. Typ 80 sidor kvar att rita rent, kanske 20 kvar att skissa upp, alldeles utan handledarpepp? Vi får se hur det går men jag erkänner att jag är lite förskräckt. Ibland går jag in i hål, omöjlighetshål. JA MEN JAG KAN JU INTE RITA! Typ så. MEN DET GÅR JU INTE! Liksom helt övertygad om omöjligheten. Är det så för alla månntro, som tar på sig ett projekt som de kanske inte behärskar, eller kanske gör det? Har liksom svårt att se det hända. Morrandet och övergivandet av det för stunden. Och kanske senare, kanske blir en ruta klar ändå, en annan än den där jag blev arg på. Jag har en tanke om att när jag har ritat alla lätta rutor kommer det gå bättre att rita de svåra, eftersom jag har övat så mycket på de lätta. Vi får se, kanske blir det så.

onsdag 23 april 2014

bokpaketet



Det kom ett bokpaket! Uppmärksam läsare av bilder ser att det var flera av samma bok, mystiskt va? Jag återkommer om varför. Nu är hundöron påbörjade och snart kommer recensioner/ reklam, som det lätt blir om bra böcker. Hepp från bokverkligheten! Och förresten, idag har mitt band fått en ny medlem, vilket betyder att vi liksom blir ett band, inte bara två personer som spelar tillsammans, spännande! Hepp hepp så länge!

måndag 21 april 2014

påskmuseum

Bloggpeppen kom oväntat tillbaka, jag var på vippen att lägga ner men det är ju ett så förnämligt sätt att dokumentera på. Så, påsklov har vi haft. Inte ett hantverk så långt ögat når men snart är det ju medeltidssäsong igen och då är man ju tvungen att hantverka. Istället har vi aktiverat oss på andra plan. Jag och Jordi har museat oss och ridit gammal häst.


Pysslat en påsktupp,


fikat pannkakor utomhus,


promenerat och tittat på gamla hus,


plockat vårens första blomster,


och sist men inte minst fotograferat än det ena, än det andra, som man kan ha glädje av om man har fått för sig att rita en grafisk roman i "förr i tiden-miljö." Appropå den har den fått sin beskärda del det här lovet. Innan ledigheten satt det åtta sidor på min vägg, hängandes på en tråd i klädnypor. Nu sitter det femton. Femton! Alla de är inte klara men på god väg. Det ni! Skam den som ger sig! (Bara typ 80 sidor kvar.)

måndag 14 april 2014

påsklov

Jag har fått påsklov och har inlett det med glass och lekpark med ungen. Det känns mer som sista april eller kristi himmel för det finns nästan ingen snö alls kvar. Jag ska ta itu med den grafiska romanen i dagarna, vi ska till svärfaderns stuga och vi ska ha det omåttligt stillsamt. Bloggandet känns lite fjärran just nu så bloggen får ta påsklov den också, så får vi se när jag får upp peppen igen. Ha det fint så länge!

onsdag 9 april 2014

sd-kort och sim-kort är inte samma sak / smsa mig

Min telefon har fått fnatt och blandar ihop höger och vänster, vilket leder till att sms blir samtal, sudda en bokstav blir snabela, etc. Frustrationen som uppstår när man trycker på ett ställe på en touchscreen men ett annat ställe reagerar, är ny för mänskligheten och därför mycket svår att hantera. Som tur är hade Rasmus det här på känn och hade raggat upp en mycket knappt begagnad telefon från sin far.

När jag kom hem, ett par timmar efter att min telefon lagt ner fullständigt, låg det ett paket på hallmattan. Tjoho! Tänkte jag, nu ska jag visa hur himla bra jag är på det här med teknik, tänkte jag. Upp med telefonen, nytt märke, nytt operativsystem (heter det så på telefoner?) och mycket krångligt. Jag hängav mig åt googlande, fick upp den lilla luckan för sd/sim-kort. Jag visste nämligen inte att det fanns sd-kort och sim-kort, för när jag öppnade den gamla telefonen hittade jag bara ett.

Försöken att få in kortet i den nya visade att kortet var för stort. Googla. Youtube. Jaså, det är bara att klippa till det så att det passar? Ja men jag är ju en hejare på att klippa! Mallar? Vaddå? Deras kort ser ju inte alls ut som mitt, då passar ju inte deras mallar på mitt kort. Det kan väl inte vara så noga, bara det där guldiga klarar sig. Det kändes läskigt men jag var modig och jag hade ju kollat på flera olika instruktionsfilmer så jag klippte. Klipp, klipp, väldigt hårt kort. Eftersom jag är så bra på att klippa passade det perfekt men ändå ville inte telefonen acceptera det.

Min förhoppning är att någon av er som läser det här tänker, jaha, kan det finnas två kort? Ni övriga kanske kan uppskatta det lustiga i att klippa sönder minneskortet där man har alla sina kontakter och de få telefonbilder man har lyckats ta. För det är ju lite lustigt, sådär i efterhand. Just när Rasmus frågade Har du klippt i sd-kortet?! var det inte jätteskoj, mest förvirrat och med en krypande känsla av att någonting inte alls stod rätt till.

Kontentan av det hela är att alla ni fina josefinvänner där ute i landet, som har mig i era telefoner, vore himla gulliga om ni kunde skicka iväg ett sms till mig. Då kan jag förvara era nummer säkrare, långt från saxar. Tack på förhand!

ritbok


Apropå bokbinderiboken tänkte jag pytterecensera ytterligare en manual i hobbyverksamhet. Allt du behöver veta om konsten att teckna, av Barrington Barber.

Boken är späckad av bilder som är avritade från historiens mästare, Da Vinchi, Michelangelo, they are all there! Det imponerande är att det är författaren som har ritat av alltihopa. Boken går igenom olika tekniker, material och arbetssätt för att bli bättre på att teckna. Det är gediget och ordentligt, handfasta råd med allvarlig ton. Men så till det märkliga, för det är mycket märkligt. Redan i inledningstexten står det något i stil med: den som övar mycket vet att... och här kan man tro att det ska komma, att det blir lättare, man blir bättre etc., men nej... Fortsättningen förljer ... att man ständigt stöter på nya problem. kanske inte exakt så, har den inte framför mig nu men det är andemeningen i alla fall. Sedan fortsätter det genom hela boken "att teckna såhär är nästan omöjligt men det skadar inte att försöka", "att teckna såhär är oerhört svårt", etc., etc. Författaren verkar inte vilja att jag ska tro att jag kan. Mycket märkligt. Tänk om jag hade den attityden till mina elever: att lära er det här är nästan omöjligt. Inte alls okej. Men men, av någon anledning är det lite svårt att ta författaren på allvar i sin bistra ton, så effekten blir snarare att man tycker att man är bra, eftersom uppgiften enligt utsago var nästan omöjlig. Skojig bok, fyra spinnrockar, eller vad jag nu borde ha som symbol!

söndag 6 april 2014

hål i allt


Såhär hittade jag den stackars pingvinen, liggandes framstupa på symaskinen, som en bön om hjälp. Det ser ut som att någon har skurit halsen av den men tyvärr är den inte ensam. Jag har mycket vassa armbågar, alltså bokstavligt talat, vilket leder till att alla tröjor får hål där. Underlakan, hur kan det gå hål på underlakan och täckgott (påslakan på josefinska) ska vi inte tala om, de faller i bitar. Gosedjur, ylletröjor, typ alla Rasmus byxor, tjocksockar, långstrumpor, strumpbyxor... Listan är oändlig. Gamla saker, nya saker, saker av god och dålig kvalitet. Varför? Är det så för alla? Känner ni igen det här fenomenet? Beror det på att jag tycker att det är så urbota tråkigt att laga, att jag liksom lägger det på hög, och att det därför blir så tydligt att så mycket får hål i sig? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta tag i det. Har funderat på att dra ihop en hål-junta, kanske blir det uthärdligare att laga dem tillsammans med andra.

torsdag 3 april 2014

bokbinderi



Jag behöver verkligen inte en ny hobby men en bok kan ju inte skada. Making handmade books av Alisa Golden innehåller allt man kan tänkas behöva veta om man vill göra egna böcker. Och vem skulle inte vilka göra det? Boken är på engelska men har man drägliga kunskaper i språket, eller tillgång till en ordlista, är det inga problem alls. Alla mått finns i inches och centimeter och instruktionerna är tydliga. Jag har stött på patrull i ett projekt där varken jag eller Rasmus kan förstå ritningarna för hur man ska göra men i övrigt tycker jag att den är mycket pedagogisk. 




Sy, vika eller limma, finpapper eller gamla papperspåsar. Berättelser från mönsternas skapare, tankar om form och funktion.




Att få den hem i min brevlåda kostade mig 128 kronor, jag finner det helt otroligt att så mycket kunskap går att få hem i brevlådan till det priset. Boken kom när jag hade det hetsigt och inte hann prova på men den fick åka buss med mig och hundöronen blev bara fler och fler. Det här är supermegakul och så fort jag hittar mer tid och fokus ska jag ge mig på någonting lite mer avancerat än det här med att bara sy ihop det man hittar. Om än det har en enorm tjusning!