onsdag 9 april 2014

sd-kort och sim-kort är inte samma sak / smsa mig

Min telefon har fått fnatt och blandar ihop höger och vänster, vilket leder till att sms blir samtal, sudda en bokstav blir snabela, etc. Frustrationen som uppstår när man trycker på ett ställe på en touchscreen men ett annat ställe reagerar, är ny för mänskligheten och därför mycket svår att hantera. Som tur är hade Rasmus det här på känn och hade raggat upp en mycket knappt begagnad telefon från sin far.

När jag kom hem, ett par timmar efter att min telefon lagt ner fullständigt, låg det ett paket på hallmattan. Tjoho! Tänkte jag, nu ska jag visa hur himla bra jag är på det här med teknik, tänkte jag. Upp med telefonen, nytt märke, nytt operativsystem (heter det så på telefoner?) och mycket krångligt. Jag hängav mig åt googlande, fick upp den lilla luckan för sd/sim-kort. Jag visste nämligen inte att det fanns sd-kort och sim-kort, för när jag öppnade den gamla telefonen hittade jag bara ett.

Försöken att få in kortet i den nya visade att kortet var för stort. Googla. Youtube. Jaså, det är bara att klippa till det så att det passar? Ja men jag är ju en hejare på att klippa! Mallar? Vaddå? Deras kort ser ju inte alls ut som mitt, då passar ju inte deras mallar på mitt kort. Det kan väl inte vara så noga, bara det där guldiga klarar sig. Det kändes läskigt men jag var modig och jag hade ju kollat på flera olika instruktionsfilmer så jag klippte. Klipp, klipp, väldigt hårt kort. Eftersom jag är så bra på att klippa passade det perfekt men ändå ville inte telefonen acceptera det.

Min förhoppning är att någon av er som läser det här tänker, jaha, kan det finnas två kort? Ni övriga kanske kan uppskatta det lustiga i att klippa sönder minneskortet där man har alla sina kontakter och de få telefonbilder man har lyckats ta. För det är ju lite lustigt, sådär i efterhand. Just när Rasmus frågade Har du klippt i sd-kortet?! var det inte jätteskoj, mest förvirrat och med en krypande känsla av att någonting inte alls stod rätt till.

Kontentan av det hela är att alla ni fina josefinvänner där ute i landet, som har mig i era telefoner, vore himla gulliga om ni kunde skicka iväg ett sms till mig. Då kan jag förvara era nummer säkrare, långt från saxar. Tack på förhand!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar