Det är lurigt med eget hantverk. Det krävs liksom att man är ganska bra på det man gör för att det ska gå an att man ger bort det i present. Samtidigt har jag aldrig riktigt haft någon paus mellan det där att ge bort det man själv har gjort när man är barn och när man är vuxen. En gång gav jag bort en blomma till systers pojkvän. Han trodde att det var ett armband som jag hade gjort så han ryckte upp den med rötterna och försökte sätta på sig den. Själv såg jag med häpnad på hur han slet upp eländet som jag hade kämpat med att få att rota sig. I efterhand önskade jag att jag hade kunnat se mer hans ögon ner i påsen. Vilket material såg armbandet ut att vara gjort i? Hur var armbandet konstruerat?
Utöver att man måste kunna sin sak för att kunna ge bort den måste man också ge den till någon som har förstånd att uppskatta den och inte tycker att man är skräpig som ger bort egenskapat. För ett par veckor sedan fyllde min svärmor år och hon blev glad åt den här prinsesskroneljuslyktan som jag har lerat ihop. Mycket förståndigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar