När vi var i jämtlandet följde vi med urmomman och tittade på hennes mästerverk. För tre år sen var hon i kyrkan och tyckte att spetsen kring altaret såg för risig ut och så gick hon hem och tog itu. För ärligt talat, vem skulle annars knyppla en sex centimeter bred spets, sex meter lång? Hon höll på till och från i tre år och dagarna hon hann mest kom hon hela tre centimeter. Nu är den klar och visst är hon grym, min stora förebild i slöjden och livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar