Rasmus hade bestämt sig för att prova på det här med brickvävning så jag plockade fram brickor och böcker. Det var länge sen jag höll på så jag var inte till så mycket hjälp och när väven var uppsatt hann han två inslag... Det visade sig vara helt omöjligt, allt trasslade sig och brickorna gick inte att vrida, katastrofen var ett faktum! Det var en himla tur att Jordi sov för svordomarna haglade. Jag hävdade att det kan ju vara svårt att få till det första gången man försöker och fick då frågan "Varför skulle det vara svårt första gången?". Så låter det om man är van vid att alltid lyckas med det man tar sig för. Bästa citatet från hans utbrott var "Det är inte jag som är dålig, det är brickvävning som är dåligt!". Jag insåg att de elever jag har haft i textilslöjd har legat i lä på utbrottsfronten.
Med visst tålamod och tand för tunga lyckades jag reda ut det hela och efter en stund gav han sig på det igen. Det visade sig att det visst gick och inte alls var omöjligt och efter en stund tog mönstret form. En stund var jag ganska säker på att han aldrig skulle brickväva igen men nu har jag på känn att det kanske kan bli lite band vävda här framöver. Själv håller jag mig till spinnrocken för stunden, en besatthet som tycks hålla i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar