tisdag 28 oktober 2014

viktoriansk update


























Kameramannen är två meter lång och kompenserar inte för detta men ni ser ju vartåt det bär. För att ni fullt ut skulle förstå vidden (ja, jag är rolig) av det hela borde bilderna istället vara tagna ut grodperspektiv. Krinolinet är nästan helt ihopsytt, bara några knappnålar som håller ihop det och underkjolen ska fållas och knappas. Jag har börjat klippa ut fodret till själva klänningen och deadline är satt till om en månad. Med tanke på rådande ork vs. aktiviteter så ställer jag mig frågande till hur det här ska gå vägen men jag får försöka ta mig samman. Ska också försöka få tag i svarta tygknappar, optimalt sidenknappar som kan knäppa ihop livet. Jag är alldeles för peppad på slutresultatet och alldeles för handlingsförlamad för vägen dit. Men spännande blir det, både väg och resultat!

söndag 26 oktober 2014

penslandet



Jag kan ingenting om att måla, faktiskt typ ingenting. Jag har inte ens full koll på varma eller kalla färger utan upptäcker det mest när jag i efterhand inser att det är en färg som inte passar in. Det kanske beror på någonting annat i och för sig. Men saken är den att det är vansinnigt roligt det här med att måla. Jag målar om och över och hittills tror jag att kanske en tavla har blivit klar men många ofärdiga hänger på väggen och väntar på att bli övermålade igen. Det är en enorm förtjusning att det inte behöver bli rätt och att jag ständigt får ångra mig, eller inte ens ångra mig, utan komma på någonting annat. Det är en övning också, det här med att inte kunna. Att stå ut med att bilderna i hjärnan aldrig kommer ut ur handen men att det kommer andra bilder och att man kan tycka om dom också. 



fredag 24 oktober 2014

dekorplasten


Väl använda plastbitar tycker jag. Min syster är en hejare på att pimpa grejer, hon. Sen är det ju extra fint när det som blir pimpat är så snyggt i grunden. Husqvarna 2000 är grejer det!

tisdag 14 oktober 2014

silke och corridale


Besattheten fortsätter... Ska jag någonsin komma av mig? Så beroendeframkallande att det nästan borde varnas för.

fredag 10 oktober 2014

färga!


På fiberfestivalen inhandlades mycket efterlängtad ullfärg. Vi använde sån på textillärarutbildningen och efter att åter ha provat på i våras var jag vilt peppad på att komma igång själv. Hittills har det bara blivit provfärgningar och det får nog bli så ett tag framöver, tills jag har fått koll på nyanserna. Jag ska lägga upp bilder på resultaten någon gång när jag lyckas vara hemma samtidigt som dagsljuset för nu har den där fotoomöjliga årstiden infunnit sig igen.

tisdag 7 oktober 2014

större än jag tror



Jag stickade ett par vantar till ungen men han är så mycket större än jag tror så de blev alldeles för små. Ändå envisas han med att ha på sig dem varje dag för att han tycker så mycket om dem. Så nu har jag påbörjat de här, en större variant. De får en väldigt märklig långsmal form men passar perfekt på ungehänderna så då får det väl vara att de ser konstiga ut när de inte är på. Garnet är spinnrockspunnet gotlandsfårull.

måndag 6 oktober 2014

den bästa spinnrocken i världen



För flera, nästan många år sedan fick jag en spinnrock av jordifarmorn. Hon var inte ens en jordifarmor då, så länge sen var det. Innan jag fick den lärde hon mig spinna på sin egen, en Ashford traditional, alltså en nytillverkad historia. Jag minns att när jag fick min egen, ett kanske hundraårigt loppisfynd, var det mycket mycket svårare än på Ashforden. Snabbare snurr, vilket är svårt när man nybörjar, och mindre kontroll. Jag kom naturligtvis att älska min alldeles egna, så nött att pedalen slitits ner och färgen flagnat här och var.

Men så var vi på fiberfestival i Vännäsby, en liten textilfibermarknad som dyker upp där en gång per år. När vi kom in genom dörren stod där en Ashford traditional alldeles perfekt och alldeles på rea. Jag liksom stannade upp (ja, det här är allvarligt en beskrivning av kärlek vid första ögonkastet) och tittade på den och jordifarmorn såg min blick och sa att "vill du ha den köper jag den åt dig". Bara sådär. Hon är inte klok och så fantastiskt snäll. När jag hade kommit ur chocken var spinnrocken redan betalad och bara att bära med sig. Med den följde typ tolv spolar och en sån där spolställning så man kan tvinna ihop garnet utan att bli galen.

Jag lyckades förhandla till mig att få betala halva rocken och efter ullinköp (inte planerat men galet fantastisk kvalitet och billigt) och färginköp (sen länge planerat), bar det hem för provspinnande. Vilken spinnrock! Vilken dröm! Jag har total kontroll över hastighet, över hur mycket den drar, över allt! Jag kan förmodligen spinna hur mycket som helst, hur tunt som helst och hur jämt som helst, tills jag dör och sen kan mina barn och barnbarn fortsätta njutningen. Så. Nu vet ni hur fantastisk en spinnrock kan vara. Helt fantastisk.

torsdag 2 oktober 2014

världens finaste tyg


Det kanske inte syns men enligt utsago är det världens finaste tyg. Genomskinligt, glansigt och med gummiaktiga röda hjärtan på. "Snälla kan du inte sy en tröja till mig i det här tyget?! Snälla?!" Nej, men en mantel. Världens finaste och just nu världens mest använda mantel. Två sömmar, ett gummiband och så världens finaste tyg då.

onsdag 1 oktober 2014

gårdagens självporträtt


Ett barn påpekade att bakgrunden kunde vara en persienn. Inget annat, bara det, så bakgrunden är en persienn.