Jag är så bra på att börja på nytt och aldrig bli klar, eller bara ibland bli klar och glömma det där gamla. Nu pratar jag alltså inte om eventuella (supermånga) ufon som kan ligga och skräpa, utan om det där som gått sönder. Hål på byxknän och i tjocksockar och i var och varannan tröja på grund av mina bokstavligt talat vassa armbågar. Häromdagen tog vi itu och bjöd in till reparationsjunta och soppa. Tyvärr var det bara en som kom men jag fick upp peppen. Ett jordibyxknä blev lappat med en tweetielapp som han tiggde till sig för länge sedan och en halsringning som förlorat ära och redlighet blev påbörjad med lite bomullsgarn. Så mycket trevligare att laga tillsammans och så vettigt och viktigt det är att lappa istället för att slänga. Det får snart bli en repris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar