fredag 31 juli 2015

hon kom!

Igångsättning, 14 timmars kamp och (mycket oakut) akut kejsarsnitt. Kärlek, lycka, pariserhjul, solar, apelsiner, fanfarer, vilda danser, regnbågar och norrsken. 4,3 kilo, mörk pälsig frisyr och det största som någonsin har hänt. Typ så. Den 6 juli kom Enerie och ingenting blir någonsin sig likt igen.







fredag 3 juli 2015

kalas istället

Idag skulle jag föda barn men det ville inte barnet, eller kroppen. Istället har jag drabbats av en ovanlig hudåkomma som drabbar 1 på 150 gravida och då främst förstföderskor och tvillingföderskor. Även om jag har fått frågan om det är två där inne väldigt många gånger, så är det inte det men det bryr sig inte hudåkomman om. Långsamt sprider den sig från magen ut över resten av kroppen och det kliar så att jag tror att jag ska mista förståndet. Självklart sökte jag inte vård förrän jag redan var på vippen att bli tokig, klokt.

Men den outhärdliga klådan får mig å andra sidan att tycka att allt annat med att vara tokgravid är ganska chill så jag glädjer mig åt det. Eftersom jag inte kan bjuda på en bildkavalkad på världens sötaste bebis får jag bjuda världens sötaste storunge istället. Han fyllde sex år för ett par veckor sedan och vi hade kalas vid sjön.

Viktigast var att det blev fiskedamm och att det istället för godispåse kunde fiskas upp "förslagsvis en strumpa", som han uttryckte det. Förslagsvis en strumpa fiskades upp och godispåsar följde. Vi grillade sojakorvar och fikade och efteråt hade kanske världens nöjdaste sexåring. Utomhuskalas är grymt bra, ingen galen ljudvolym och inget behov av städning. Längst ner syns Jordis urgulliga kusin som blev jättenöjd när hon fiskade upp en tom tablettask. Det är härligt med lättnöjda ungar och hon blev lika lycklig igen när hon på andra försöket fick napp på riktigt.